Boroxid är ett material som det funnits en lång rad föreställningar och missförstånd kring. Ända sedan början av 1900-talet har boroxidens roll i våra glasyrer diskuterats av bland annat de mest framträdande inom vårt område. Herrarna i the American Ceramic Society (ACerS) debatterade redan kring 1910 vilken roll boroxiden spelar i glasyrerna och den här diskussionen har pågått ända fram till nutid i nästan oförändrad form.

En del har hävdat att boroxid är ett flussämne – det sänker ju smälttemperaturen på våra glasyrer. Men det har visat sig vara helt fel! Visserligen sänker ju flussämnena smältpunkten på glasyrerna – ner till ca kägla 10 – men boroxid är mycket mer kraftfullt än så. Med hjälp av boroxid kan vi enkelt sänka smältpunkten ända ner till kägla 04.

Andra har hävdat att boroxid har samma roll som aluminiumoxid i våra glasyrer, dvs en stabiliserande verkan. Skälet till det är förmodligen att den kemiska formeln för boroxid är B2O3 och för aluminiumoxid Al2O3. Vissa av herrarna i ACerS var beredda att äta upp sin hatt för att försvara den tesen!

Men en studie som gjordes av Matt Katz m fl på Alfred University, NY, har visat att boroxid är en glasbildare och inget annat. Resultatet av den studien har han publicerat i Ceramics Monthly i september 2012 i artikeln ”Boron i glazes”. Boroxid kan, till skillnad från flussämnena, nämligen bilda glas på egen hand. Precis som kvarts, fast vid en annan, mycket lägre, smältpunkt. Den här studien och resultatet som Katz presenterade har gett oss ett av våra viktigaste verktyg när vi ska sätta smältpunkten i våra glasyrer.

Var finns boroxid? Boroxid finns naturligt i en del mineraler, t ex Ulexit, Colemanit, Gerstleyborat och Borax. Borax är förbjudet att använda av icke yrkesverksamma pga dess vattenlöslighet i kombination med att det har ihjäl leddjur, dvs spindlar och insekter. Borax har annars använts flitigt i diverse rengöringsmedel tidigare, men nu är det alltså inte längre tillåtet. De naturliga mineralerna Ulexit och Colemanit har problem som gör dem besvärliga att använda, bland annat kan de bidra till att glasyrerna ”spottar” i ugnen, dvs att glasyren helt enkelt hoppar av skärven. Gerstleyborat var länge en favorit för många, men den mineralen är nu slut och säljs inte längre. Ersättare som Gillespieborat är bara en kombination av Ulexit och Colemanit vanligtvis.

Alternativet till de naturliga borinnehållande mineralerna är då så kallade frittor. Frittor är tillverkade sammansatta material där valda mineraler smälts och sen kyls snabbt, mals och säljs till oss. Oftast tillsammans med en del kvarts och aluminiumoxid och andra mineraler för att bilda ett fältspatsliknande material som innehåller boroxid och som inte har problem med vattenlöslighet. Det finns tusentals olika frittor men bara en handfull eller två har letat sig in i keramikerns värld. De mest kända är de sk Ferrofrittorna (numera heter företaget Vibrantz) från den amerikanska kontinenten, men det finns även andra, t ex från Fusion, och europeiska borfrittor, från bl a Degussa, Mondre Mantz m fl, som är minst lika bra.

Måste man ha en viss fritta? Ja, om du inte ska behöva räkna om ditt recept så behöver du ju rätt ingredienser. Men om du kan räkna om ditt recept så behöver du inte köpa material från andra sidan jordklotet utan kan köpa lite mer lokalt producerat. Så tittar du i recept i böcker och online så står det ofta att du ska ha fritta 3134, 3124 eller 3195 t ex. Det är alla Ferrofrittor. Men det går precis lika bra att räkna om recepten med en kalciumboratfritta eller natriumboratfritta som är producerad i Europa. Se bara till att du får det tekniska databladet till ditt material så är det en lätt match att räkna om.

Så alla ni som funderar över vår miljöpåverkan osv – fundera ett varv till på vilka material vi köper också. Behöver vi verkligen frakta allt flera varv runt jorden?

Och ni som inte får fatt i just den frittan som står i receptet – fundera på om det inte är dags att lära sig räkna på sina glasyrer. Det är lätt!!

Var köper jag borfritta? De flesta leverantörer har någon form av borfritta. Den vanligaste – 3134 – har funnits hos Tärn i många år, Semanns brukar också ha den och numera även Lermakeriet. Tärn har även andra frittor i sortimentet och jag gissar att även Semanns har det. Cerama har ett lite annat sortiment. Leverantörerna på kontinenten och i Nordirland/UK brukar också ha ett bra utbud av borfrittor.

Var noga med det tekniska databladet som sagt. 3134 bytte t ex namn till 3134-2 för några år sedan, förmodligen för att de flyttade tillverkningen från USA till Mexico och då ändrades den kemiska sammansättningen något. Och det finns en uppsjö av sk ”kalciumboratfrittor” med olika kemisk sammansättning trots att de har samma namn. Ferros 3110 är populär bland rakubrännare, men det har på senare tid kommit fritta 3110 UTAN boroxid vilket ställt till det för många. Så kolla innehållet noga!

TRO ALDRIG på den som säger att det går att byta en borfritta mot en annan 1:1 – det är lögn, för de har alla olika sammansättning och påverkar därför glasyrens smältpunkt och karaktär på olika sätt.

Funderar du mer på hur du kan använda boroxid i dina glasyrer så läs gärna mer i min bok GLASKLART Glasyrkunskap för keramiker, som du kan beställa här i webshopen.