Glasyrblogg - inlägg om glasyrer, leror och annat smått och gott
Alla är oroliga för damm när en håller på med keramik och det är både mycket befogat i vissa avseenden och mindre befogat i andra. Men vad ska en då tänka på?
Det vi ska vara allra mest försiktiga med i våra verkstäder är så kallat fritt respirabelt kvartsdamm. Det är partiklar av kvarts, dvs kiseldioxid, som är så små att de kan tränga in i lungornas minsta skrymslen - och bli kvar där. Det kan orsaka kroniska otäckheter som silikos (stendammslunga), KOL och i förlängningen lungcancer. Det finns det massor av forskning som beskriver. Krukmakaryrket beskrivs också som ett riskyrke när det gäller exponering för kvartsdamm eftersom vi hanterar råmaterial som innehåller just fritt respirabelt kvartsdamm.
Men, det är ju just det här med exponering - dosen avgör om det är skadligt, liksom andra parametrar som kan göra enskilda personer mer eller mindre mottagliga. Rökning är en starkt bidragande orsak för de som drabbas av sjukdomar kopplade till exponering för kvartsdamm.
Riskyrken inkluderar gruvarbete, bygg- och konstruktionsarbete, stenläggning, mm och också krukmakaryrket.
Om du är oroad så finns det arbetsplatsundersökningar och statistik från vården att läsa om sånt här. Där ser en hur många som faktiskt drabbats av frf allt silikos som en följd av kvartsexponering. Vi kan dra några slutsater:
- det är mycket få fall per år från alla yrkesgrupper sammanlagt
-det krävs långvarig exponering (typ 10-30 år) innan ev sjukdomssymptom märks
- det finns en stark korrelation med rökning
- det gäller små partiklar av kvartsdamm - mindre än 2-3 mikrometer (jämförelsevis så är ett hårstrå ca 50-100 mikrometer tjockt)
Det finns också specifika arbetsplatsundersökningar inom keramikbranschen där risken för exponering har varit närmast obefintlig om en inte hanterar stora mängder råmaterial, typ tömmer säckvis med råmaterial in i blandare av olika slag.
En partikelmätare som mäter antalet partiklar av en viss storlek kan vara användbar för att dels se vad en har för utgångsläge i verkstan, dels se vad som händer när verksamheten är i gång. Det finns en uppsjö av partikelmätare av olika slag på marknaden - välj en som passar dig. Partiklar under 2-3 mikrometer är det vi vill mäta. Gränsvärden för sk "god luftkvalitet" anges i bruksanvisningen.
Så vad kan en då göra för att känna sig trygg?
- Använd andningsskydd om du är osäker på hur stora mängder damm du exponeras för. (Och kom ihåg att allt damm är inte nödvändigtvis kvarts eller i de minsta fraktionerna....).
- Använd en partikelmätare för att kontrollera luftkvaliteten i verkstaden. Det ska vara en mätare som mäter partiklar i luften, partiklar med en storlek om max 2-3 mikrometer. Det finns andra luftkvalitetsmätare som mäter mängden kolmonoxid och annat men det är inte det jag menar här. Det kan ha sin användning i andra avseenden.
- Läs på om dina material och ta reda på vad de innehåller - kunskap om materialen är som alltid A och O när en sysslar med keramik
- Gör en riskbedömning på din arbetsplats eller verkstad - det kan bara du själv göra utifrån de förutsättningar som finns hos just dig.
- Allmän verkstadshygien - våttorka och håll efter så att det inte blir så mycket damm i lokalerna. Men använd inte "spökhistorier" om hur farligt det är med damm för att få folk att hålla rent i verkstaden
- God ventilation i lokalerna och om du använder , luftvärmepump, luftavfuktare, måste använda dammsugare osv så kontrollera att det finns godkända filter (Hepa-filter) så att dammet filtreras bort ur luften.
- Om du har en större verkstad med stora risker för kvartsexponering så beställ en arbetsplatsundersökning av företag som sysslar med sånt
I min bok GLASKLART skriver jag lite mer om sånt här - både damm och toxicitet i övrigt, men till syvende och sidst är det var och ens egna ansvar att ha koll på arbetsmiljön i sina lokaler. Att själva kolla vad som gäller och hur det är applicerbart på den egna verksamheten. Den kontrollen kan inga böcker eller blogginlägg i världen kompensera för och just arbetsmiljö är en av de saker som en aldrig kan friskriva sig ifrån genom att hänvisa till någon annan. Du som ägare och/eller arbetsgivare är alltid ansvarig för detta.
Arbetsmiljöverket har information på sin hemsida och det finns företag som sysslar med undersökningar av det här slaget om en vill vara riktigt säker.

