Glasyrblogg - inlägg om glasyrer, leror och annat smått och gott

Ett av de allra vanligaste missförstånden inom keramisk verksamhet är att sintring på något sätt skulle innebära att lerskärv eller glasyr förglasas och blir tät. Men så är det alltså inte. Det korrekta begreppet för när en lerskärv och/eller glasyr bildar glas och därmed blir tät är VITRIFIKATION.

Att det kan bli skillnader för att råmaterialen varierar över världen och över tid är ju en sak. Men varför är det så svårt att få just ”det där” resultatet som receptet utlovade? Och är vissa glasyrer mer besvärliga än andra?

Att återvinna är en självklarhet för de flesta keramiker. Att ta hand om de råmaterial vi har tillgång till och försöka få ut mesta möjliga av dem, med minsta möjliga spill. Men hur återvinner vi lera egentligen? Och vad är lera till att börja med?

Om en gör enstaka tester då och då så är det vanligt att en blandar 100 gram råmaterial till det testet. Det ger ganska mycket spill att ta hand om. Men hur många tester kan en egentligen få ut ur en given mängd råmaterial?

Glasyrspill är något som kräver lite hantering i alla keramikverkstäder, vare sig en gör egna glasyrer eller köper färdiga. Men hur ska vi ta hand om resterna och hur kan vi återanvända dem på ett funktionellt sätt?