En mycket gammal och väl spridd myt om varför keramik exploderar i ugnen är att det skulle finnas luft instängd i keramiken - antingen i bubblor i skärven eller inne i en sluten form - och att den luften skulle expandera så att detta händer. För att förhindra detta påstås det ofta att alla slutna former måste ha ett hål så att luften kan komma ut. Men stämmer verkligen detta?

NEJ! Verkligen inte!
När vi bränner ett keramikföremål så kommer skärven att vara porös och genomsläpplig ända tills den börjar vitrifiera, dvs då glas bildas i lerskärven. Vitrifikationsprocessen börjar någonstans kring 950C och är inte klar förrän föremålet är färdigbränt. 
Det innebär att luft kan passera rätt så obehindrat genom skärven genom hela skröjbränningen. Och det är ju framför allt i skröjen som sådana här missöden sker. Dessutom är inte expansionen i luft så våldsam under uppvärmningen så att det spränger nån keramik.
Att det skröjade föremålet är poröst är ju förutsättningen för att vi ska kunna glasera det sen. Skärven är inte tät förrän den är färdigbränd och det blir den under de sista ca 100 graderna av glasyrbränningen, när glas bildats i den. 

Däremot så kan fukt orsaka detta. När vatten övergår från flytande till gasform så sker en enorm expansion - precis det som sker i en ångmaskin. Och i de föremål vi sätter in i skröjugnen så finns både fysiskt vatten och kemiskt bundet vatten. Fysiskt vatten förångas upp till ca 100C och kemiskt bundet vatten avges någonstans kring ca 550C. Om det hettas upp snabbt, eller under tryck, så sker den övergången i en stor mängd vatten samtidigt vilket ger en närmast explosiv expansion när vattnet förångas.  Därför finns det anledning att öka temperaturen i ugnen långsamt i skröjbränningen så att vattnet får förångas i långsam takt. Om det sker för snabbt så kan expansionen lämna vår keramik i smulor.

Det där lufthålet då? Om hålet i keramiken är tillräckligt stort så kan det hjälpa till att torka föremålets insida lite snabbare. När keramik torkar så avdunstar vatten och bildar liksom en "fuktkudde" kring föremålet. Om luften cirkulerar lite så försvinner den och föremålet torkar fortare. En sluten form torkar annars utifrån och in och det kan ta längre tid. Och det är nog tveksamt om ett litet nålstickshål har någon betydelse alls. 
Så låt keramiken få ha sin långsamma process så att den torkar ordentligt innan du bränner den.

Om du är tveksam om din keramik är helt torr när du ska skröjbränna så kör ett torkprogram först. Men det bästa är ju att den är helt torr och att du sen kör skröjprogrammet långsamt upp till ca 600C.