Vattenglas är en form av natriumsilikat som länge använts för att bland annat göra porösa ytor mer vattenavvisande och icke-sugande. Nyare varianter är vattenburna polymermaterial med mycket högt innehåll av kvarts och de används bland annat för att minska absorptionen i betong- och stenytor och nu också för att ”täta” keramik, också bruksgods. De marknadsförs under en rad olika fabrikatsnamn, ofta som en sk sealer för betong-, tegel- och stenytor, dvs en produkt som ska försegla en yta som annars både kan damma och absorbera vätska. Väldigt praktiskt för betonggolv, tegelväggar och bänkskivor i sten.

För den keramiska marknaden marknadsförs bland annat en produkt som heter just ”flytande kvarts”. Jag har tittat närmare på vad de lovar. (Liknande produkter säljs under andra namn också, men funktionen är densamma.)

Hur fungerar produkterna då? Jo, genom att kvarts i mycket små fraktioner tränger in i porerna i materialet som ska skyddas, helt enkelt genom att produkten sugs in i skärven/det porösa materialet. Där kristalliseras kvartsen och ger en slitstark yta med mycket lägre absorption än innan behandlingen.

Funkar det då? Läser en på tillverkarens hemsida så ser en att materialet är relativt tåligt och de hävdar också att det är ”matsäkert” och att det tål maskindisk med mera. Det stämmer säkert – till en del. Om ingående komponenter inte är giftiga så kan de inte läcka något giftigt till livsmedel som förvaras i keramiken. Och huvudkomponenten i produkten är kvarts – världens mest förekommande material och icke toxiskt.  Men de skriver också att absorptionen i den behandlade, oglaserade keramiken fortfarande kommer vara minst 2% efter behandling. Och dessutom så fungerar inte produkten om skärven bara är skröjbränd eller om den är underbränd. De säger att den ska vara fullt vitrifierad för att produkten ska fungera. Men att de ”hört” att produkten fungerar väl för lågbränd keramik som raku mm. Trots den brasklappen fortsätter man att beskriva hur produkten används på skröjat och icke vitrifierat gods.

Produkten uppges vara vattenbaserad. Ändå uppger de att keramik som ska behandlas med produkten måste vara snustorrt innan behandling för att fukt inte ska kunna kapslas in i skärven och eventuellt orsaka explosioner i micron. Och de säger ju, som sagt, att produkten inte kommer göra skärven helt vattentät ändå. Den kommer fortfarande att vara känsligare för att få märken efter feta fingrar osv – dvs skärven har fortfarande en absorption som är så hög att vätskor, fett, mm kan sugas in i skärven.

Fortsätter en att läsa så kan en också dra slutsatsen att ytbehandlingen kommer att försämras i takt med att keramiken används, diskas och så vidare. Och att keramiken inte alls blir lika hållbar och tålig som en väl vitrifierad skärv och glasyr. Flytande kvarts ska inte heller användas på glaserad skärv utan bara på oglaserade ytor som kan absorbera produkten. Det anges också att produkten behöver appliceras igen efter en tids användning då dess effekt kommer avta med tiden.

Så svaret på frågan om produkten tätar keramik i någon grad är absolut ja. Tätar den keramik till den grad som föreskrivs i ASTMs standard för brukskeramik? Nej, absolut inte – absorptionen ska vara max 0,5% enligt teststandarden. Och exempelvis en vas med en absorption på 2% kommer lämna fuktringar efter sig. 

Gå över ån efter vatten 
Min spontana reflektion över produkter som denna är att det är en absolut sista nödlösning på ett problem som har världens enklaste lösning. 

Oavsett vilka produkter som jag vill tillverka så måste ju målet vara att använda så lämpliga material och arbetsmetoder som möjligt från grunden, för att jag ska uppnå det jag vill med min produkt. I fallet med keramik att jag använder en lermassa och glasyrer som fungerar för ändamålet med min produkt.

Om jag använder en lermassa som vitrifierar i enlighet med ASTMs standard så behövs ingen ”sealer”. Då kan skärven vara oglaserad utan att absorbera vare sig vätskor eller fett. Då tål den att diskas i diskmaskin utan att absorbera något alls. Då är ju absorptionen max 0,5% och det finns inget behov av någon sealer.

Design och funktion hänger ju också samman. Om jag gör ett bruksgods som ska kunna komma i kontakt med bestick, sättas till munnen osv utan att användaren upplever ett obehag från skrovliga ytor eller gnissel när maten skärs, så får ju keramikern tänka på det i sin formgivning. Kanske är bruksgods inte alltid förenligt med matta glasyrer eller oglaserade ytor. Men vill en ändå ha det uttrycket så kan ju även det göras så att godsets absorption bara blir max 0,5% med vår helt vanliga keramiska arbetsprocess. Då behövs ändå ingen sealer.

Vissa tillverkningsmetoder är kanske inte lämpade för bruksgods. Raku och andra lågbränningsmetoder passar kanske bättre för konstföremål eftersom vi inte kan uppfylla de internationella kraven på bruksgods med de metoderna.

Quick fixar och genvägar 
Men oavsett vilken estetik en vill föra fram med sin keramik så är problemet med absorption något vi enkelt kan lösa genom att använda en adekvat kombination av råmaterial och arbetsprocess med det vi redan har i våra verkstäder. Kolla att din lera fungerar för ditt tänkta ändamål. Bränn den till full vitrifikation. Fundera över vad som är en funktionell design för ditt bruksgods.

Vi behöver inte lösa våra keramiska problem med produkter som uppenbarligen ändå inte löser hela problemet. Flytande kvarts löser inga problem eftersom det ändå inte löser problemet med absorption i keramik tillräckligt bra. Hur bra det än ser ut i deras reklamfilmer. Deras egen fakta berättar sanningen.

Sen dyker det ibland upp gamla metoder som använts historiskt för att täta lergods. T ex användes mjölk eller andra mejeriprodukter genom att en lät det tränga in i skärven. Kaseinet i mjölken skulle då bilda en skyddande barriär för att hindra att kärlet läckte. Fungerar det? Ja, hjälpligt. Skulle det passera hygienkraven för bruksgods idag? Förmodligen inte.

Och handen på hjärtat – vill du helst göra en riktigt bra brukskeramik från grunden eller vill du ”fixa ett problem” för att kunna sälja keramik som inte är lika bra. En underbränd eller undervitrifierad skärv kommer ju ha andra svagheter utöver absorptionen också.