När en köper råmaterial för att göra glasyrer så upptäcker en ibland att det man letar efter "inte finns". Många leverantörer i Sverige och Europa har en lite trist ovana att sätta egna namn på råmaterial, vilket gör det svårt att veta om det en köper verkligen är det en letar efter. Ett sånt material som kan vara lite knepigt är kaolin.

Ni som har min bok och börjar leta material till recepten som finns däri ser till exempel att jag använt Grolleg kaolin i alla recept. Men många tillverkare kallar det i stället för China Clay eller China Clay 232. Lite märkligt kanske eftersom china clay är ett generiskt namn för kaolin rätt och slätt.

Om du är osäker på vilken sort du fått tag i så kan du relativt lätt dubbelkolla det. Be att få ett tekniskt datablad till det kaolin du köpt (leverantören är skyldig att lämna ut ett sånt!). Sen kan du gå in i materialdatabasen på Glazy.org och leta fram materialet där och jämföra med den tekniska specifikationen som någon vänlig själ lagt in i databasen tidigare. 

Krav att lämna TDS

Leverantörerna är alltså enligt lag skyldiga att ge oss de tekniska databladen (TDS) för råmaterial de säljer. Men tyvärr så är regelverket skrivet så att varje leverantör kan upprätta egna TDS och på så sätt försvinner information om vem som är tillverkare, det ursprungliga varunamnet osv och det finns ju också alla chanser till rena skrivfel när information förs över. I en perfekt värld hade TDS i original från tillverkaren följt med produkten i hela transportkedjan. Men då hade vi ju kunnat jämföra produkter mellan olika leverantörer, jämföra priser osv.....

Tänk om det hade varit likadant när vi handlar andra grejer - "schampo" kort och gott t ex. Eller "skruv". Det hade ju ingen accepterat! Vi använder ju råmaterialen i produkter som vi sen har produktansvar för!

Ännu värre är det att en del leverantörer säljer olika produkter under samma artikelnamn ibland. Jag har själv råkat ut för att samma leverantör sålt inte mindre än tre olika sorters kaolin under samma artikelnummer. Eftersom jag brukar köpa kaolin i säck så har jag upptäckt det först när jag hämtat upp säcken. Jättetrist eftersom det riskerar att påverka resultatet i ens produktion.

TDS respektive SDS

TDS , tekniska datablad ska inte blandas ihop med SDS, säkerhetsdatablad. En del leverantörer envisas med att skicka SDS istället för TDS när en ber om dem. Men vi vill ha TDS som innehåller råmaterialets kemiska komposition, vanligtvis angivet i viktprocent (men det finns leverantörer som anger värdena enligt Segerformeln/UMF).

Grolleg, som jag använt i recepten i boken, är dock ett av de allra vanligaste europeiska kaolinen, och den säljs ofta under namnet China Clay. Och eftersom det är så vanligt är risken mindre att det byts ut. Men dubbelkolla i det tekniska databladet.