När vi köper järnoxid så kan vi göra det i huvudsakligen tre former - röd järnoxid, svart järnoxid och gul järnoxid/ockra. Röd järnoxid har den kemiska formeln Fe2O3, svart Fe3O4 och den gula FeO(OH). I de tekniska databladen för våra råmaterial uttrycks järnoxid oftast som Fe2O3.

Men i den Molekylära enhetsformeln/Segerformeln där vi räknar på våra glasyrer uttrycks järnoxid som FeO. Det betyder att vi måste kompensera för den skillnaden när vi lägger in våra råmaterial i en glasyrkalkylator.

Det finns i nuläget bara en kalkylator som gör det jobbet (om du själv lagt in materialen korrekt). Glazy m fl jämställer tyvärr Fe2O3, Fe3O4 och FeO i sina beräkningar och då blir det fel.
Vetenskapligt arbete med att kartlägga de färgande oxidernas roll i glasyrerna har kunnat påvisa detta - vi måste räkna med rätt antal molekyler FeO! Om vi gör det så kan beteendet hos FeO enkelt korreleras med vad som händer på Stull's karta. Om vi inte gör det så kan vi aldrig dra korrekta slutsatser om glasyrens karaktär och se hur olika järnrika glasyrer hänger samman.

Och när det gäller de olika variationerna av järnoxid så har de ju som sagt olika kemisk formel, men i våra glasyrer (och leror) så bryts de alla ner till FeO. Så det som skiljer de olika formerna åt - röd, svart och gul - är deras koncentration av FeO.

Självklart kan du läsa mer om detta i min bok GLASKLART som du kan beställa här i webshopen. Där berättar jag hur du ska ta hänsyn till järnoxid när du lägger in värdena från ditt TDS till materiallistan i din kalkylator. Du kan också se vilket arbete som ligger bakom dessa fakta. 

Spännande tycker jag! Järnoxid är ju en fantastisk färgande oxid som ger möjlighet till en mycket stor färgvariation - gula, bruna och t om gröna toner i oxidation och de vackra celadonvariationerna i reduktion och dessutom en bra kompanion till andra färgande oxider för att skapa variation och djup i färgerna. Och utan några betänkligheter när det gäller toxicitet.