Ofta framställs glasyrer som något som är svårt att göra och det är ju både rätt och fel. Att blanda ingredienser - väga upp dem, blanda dem väl, sikta dem osv är ju det absolut enklaste momentet när en gör glasyrer. Och ändå ägnas ofta mer än halva tiden i många glasyrkurser åt just det momentet! Varför?

Jag tror att det enkla svaret är att det ger en känsla av att ha kontroll över processen att göra glasyr. Det känns som att en lär sig mer bara för att en gör något praktiskt. Kanske får en med sig några fina glasyrprover hem från kursen också. 
Men inget kunde vara mer fel - lika fel som att tro att drejningen är den stora delen av att vara keramiker! 
Och jag tror att det ger en känsla efter kursen att det fattas grundläggande kunskaper, att alla tips och tricks inte kan hängas upp på fakta, och det kan förstöra självförtroendet för att våga gå vidare och utforska glasyrernas fantastiska värld. Och så vill vi ju inte ha det!

Det viktigaste när en ska göra glasyrer till sin keramik är att förstå vilka råmaterial vi använder, vad de bidrar med till glasyrerna i form av egenskaper och vad vi behöver göra för att skapa hållbara, ändamålsenliga och så säkra glasyrer som möjligt. Den processen börjar långt innan vi går ut i verkstaden! Om du sen kan räkna på glasyrer - en bra kalkylator hjälper länge för den som tycker matte är en utmaning - och vet vilka delar av beräkningarna du behöver kunna analysera, så är du en god bit på väg. Här skapar du grunden för dina glasyrer.
Sen behöver en förstå det här med värmearbete - både det fysiska som sker i ugnen och det kemiska som sker i själva glasyren. 
Och trots det blir vi fortfarande överraskade av resultaten många gånger - det finns ju oändligt många kombinationer av material - men vi skapar ändå en mycket stor förutsägbarhet i de slutliga resultaten.  

10 000 timmar - det är vad som sägs behövas för att bli riktigt bra på något. Det motsvarar 5 års heltidsarbete ungefär. Och för alla som någon gång varit nya på jobbet så vet vi att efter några år har de kunskaper vi hade med oss in i jobbet nu har fördjupats, förfinats och vi kan skala bort en massa onödiga saker som vi trodde vi behövde i början. Samma sak gäller för glasyrer - vi måste ge det tid. En helgkurs täcker inte in det vi behöver kunna på långa vägar. Visst kan vi ta vissa genvägar - utbildning, kurser, halvfabrikat osv - men till syvende och sidst måste vi göra jobbet själva.  Och det betyder inte att vi inte kan nåt efter en helgkurs - självklart lär vi oss stegvis och successivt. Men jag tänker att det är bra att skaffa grundliga kunskaper, att träna mycket på egen hand (eller tillsammans med likasinnade) och förankra sina kunskaper över tid. För varje pusselbit vi lägger till det vi redan hade, för varje tetst vi gör i verkstaden, för varje analys och utvärdering så ökar kunskapen, självförtroendet och erfarenheten och resultaten blir bättre och bättre. Och med en välfylld verktygslåda går det fortare och enklare att komma framåt.

Det finns sällan några quick-fixar eller fria luncher tyvärr. Men medan vi lär oss kan vi blanda ihop en och annan sockerkaka och fika med kaffe i en av våra favoritmuggar för stunden.