Jodå, visst krymper lera. Alla som har en kursverksamhet har sett elevernas förvånade ansikten när deras stoooora vas faktiskt bara kommer kunna rymma barnens små tussilagoknoppar. Eller hur tekopparna kommer passa bättre för en liten espresso. Och den som jobbar i porslin vet verkligen hur man får "ta i" när man räknar på hur stort man måste dreja.

Men vad beror krympning på då? Flera saker, och det sker i olika steg.

- När du tar leran ur paketet så har den ett visst vatteninnehåll, och när det färdigformade föremålet sen torkar så dunstar vatten. Det ger den första, ganska lilla, krympningen. Därför så beror den första delen av krympningen också på hur stort vatteninnehåll lermassan har, och det kan ju varierar beroende på batch av leran och hur länge den legat.

- Sen skröjbränner vi föremålet och då kommer ännu mer vatten - kvarvarande fysiskt vatten och kemiskt bundet vatten - att lämna skärven och då krymper leran lite till. Lerans komposition påverkar frf allt mängden kemiskt bundet vatten, men även här är krympningen ganska blygsam.

- Slutligen så glasyrbränner vi och det är då den stora delen av krympningen sker. Det beror på att lerskärven nu förglasas, dvs det bildas glas inne i skärven. Mängden glas som bildas styrs av flera saker - dels mängden glasbildare, frf allt kvarts, dels av hur väl vitrifierad skärven blir vid bränningen, dvs hur stor del av glasbildarna som faktiskt får bilda glas. Vid vitrifikation smälter partiklarna ihop/reagerar med varandra och bildar glas och i samband med det sker den största krympningen av keramiken.

Så vi ser att det är i huvudsak två faktorer som styr hur stor krympningen blir - vattenmängden och vitrifikation/förglasning i skärven.

Olika lertyper innehåller olika stor mängd glasbildare och har olika förmåga att vitrifiera. Lergods vitrifierar i princip inte alls och krymper därför mindre. Porslin innehåller mest glasbildare/kvarts av alla lertyper och krymper därför mest. 

Hur fungerar det då med alla dessa krympningskalkylatorer som svämmar över internet just nu? Jodå, det KAN fungera men med vissa förbehåll. 
Du behöver veta om din lera innehåller mycket eller lite vatten för att kunna bedöma krympningen i de två första faserna - torkning och skröj. Och för den sista fasen, glasyrbränningen, behöver du känna till flera saker som kan påverka hur stor krympningen kommer bli.

Vilken typ av lera du använder låter dig förstå i stora drag hur stor krympningen kan bli. MEN det är väldigt stora variationer mellan olika leror av samma slag. Variationer på flera %-enheter inom samma lertyp är inte alls ovanligt. Och så har vi det där med vitrifikationen. Om du underbränner en lera - t ex om du bränner till kägla 6 med en lera som vitrifierar ordentligt först vid kägla 8-9 - så kommer krympningen att bli mindre. 

Och då kommer vi tillbaks till det där med generaliseringar och att det finns underförstådda förutsättningar inbyggda i alla kalkylatorer (eller i värsta fall brist på förståelse för de här sakerna). Det är en himla skillnad på om din lera kommer krympa 10, 14 eller 18%%, och det märks självklart mer ju större saker du gör. Och den skillnaden kan vara avgörande om du exempelvis ska göra ett nytt lock till en färdig burk eller liknande. 

Säkraste sättet att veta hur mycket din lera krymper I DIN ARBETSPROCESS är att själv kontrollera det. Kontrollera att din lera vitrifierar som den bör genom att göra absorbtionstest (se tidigare blogginlägg) och mät dina testobjekt före och efter torkning och bränning. Då har du bara den lilla felmarginalen kvar som kommer från lerans vatteninnehåll i påsen.

Så beräkningsverktyg i all ära - de räddar oss aldrig från att tänka lite kritiskt själva. Du behöver först förvissa dig om hur det fungerar med just ditt sätt att arbeta med leran.