När vi köper leror så står det nästan ingenting på paketen förutom ett artikelnummer, kanske något om lerans färg och om det är lergods, stengods eller porslin. Och så ett temperaturintervall som tillverkaren rekommenderar. Men vad säger det oss egentligen?

Ni som följer mig vet att det mesta jag säger om keramik och glasyrer handlar om bruksgods. För konstnärliga ändamål kan en givetvis göra lite som en vill, men för bruksgods finns vissa standarder att förhålla sig till. Det är internationellt vedertagna standarder som det finns överenskomna testmetoder för.

I mycket korta drag så säger teststandarden för keramiskt bruksgods att keramik ska vara "tätt, slätt och lätt att hålla rent". I verkligheten så innebär det att keramiken inte ska repas, bli kantstött eller vara svår att hålla ren vid normal användning och rengöring. Och det innebär att lerskärven inte får absorbera vätska, fett osv med mer än 0,5% av sin ursprungliga vikt.

Vi vet också att keramik vitrifierar, dvs når sin maximala förglasning - och därmed sin tätaste form och sin lägsta absorption - under de sista 100C av glasyrbränningen. Och att optimalt värmearbete för vitrifikation har ett intervall som sällan är större än ca 30C.

Är det då rimligt att rekommendera brännintervall på 1000-1300C som en del tillverkare gör? Och kan vi vara säkra på att alla leror verkligen når en acceptabel vitrifikation med absorption under 0,5%? Svaret på båda frågorna är NEJ! Många leror blir aldrig så väl vitrifierade att de når så låg absorption och även leror som kan bli väl vitrifierade måste brännas till rätt värmearbete för det. Men det är tyvärr inte alltid att det intervallet överensstämmer med vad som står på paketet - onödigt ofta till och med!.

Problemet med leror som inte vitrifierar tillräckligt är att de lättare går sönder, det är lättare att det uppstår passformsfel med glasyrer med krackelering mm som följd, och skärven kan absorbera vätska, fett, osv vilket kan bli både ett hygieniskt och estetiskt problem.

Testa absorption
Vitrifikation går väldigt väl hand-i-hand med absorption. Och självklart går det att testa sina leror för absorption.

- Gör en puck av lera och låt torka
- Bränn pucken till ditt valda värmearbete (kolla gärna med käglor)
- Väg den torra pucken, med två decimalers noggrannhet
- Blötlägg pucken i 72 timmar eller koka den i 2 timmar och lägg därefter över i kallt vatten i 24 timmar (koka 5 timmar enligt det standardiserade testet)
-  Torka av pucken med en fuktig trasa (för att bara torka av ytan, inte dra ut fukt ur pucken)
- Väg den blöta pucken

Beräkna nu absorptionen i % så här:
(Blöt vikt - torr vikt) / torr vikt *100 = absorption i %

Självklart kan du läsa ännu mer om detta i min bok.