När en gör glasyrer som innehåller väldigt mycket kaolin - 15% eller mer i receptet - så kan glasyren bli väldigt tjock och svårare att glasera med. Det kan en motverka genom att deflockulera glasyren, dvs göra den tunnare utan att tillföra mer vatten, men det finns ett annat alternativ också.

Kaolinets partiklar är, till skillnad från de flesta andra råmaterial, platta i sin utformning och därtill laddade - positivt på ena sidan och negativt på andra - och det är det som gör att glasyren hålls suspenderad i hinken och inte sätter sig som en klump i botten. Men när en har mycket kaolin i glasyren så kan det ge glasyren väldigt hög viskositet. Ett sätt att motverka det kan då vara att byta ut en del av kaolinet mot kalcinerat kaolin.

Kalcinerat kaolin innebär att en hettat upp kaolinet och därmed drivit ut det kemiskt bundna vattnet i materialet. Då bryts partiklarnas laddning och kaolinet tappar sin bärande, suspenderande förmåga. Genom att byta ut en del av kaolinet mot kalcinerat kaolin så blir glasyren inte så tjockflytande. Men behåll i alla fall 10% av kaolinet icke kalcinerat så att inte glasyren sätter sig i hinken.

Kalcinera kaolin kan en göra själv. Ta en skröjad skål (gärna med ett skröjat lock eller fat att ställa ovanpå), fyll till max hälften och kör i ugnen upp till ca 750-800 grader. Använd sedan det kalcinerade kaolinet till att byta ut en del av kaolinet i receptet.

OBS! Laborera inte med att kalcinera andra material då de kan anta kemiska former som inte är så trevliga att hantera, kan vara frätande osv.