Jag tycker en får skilja på olika typer av glasyrspill och vad de kan användas till (eller inte).

Rengöringsspill - när vi glaserar så blir verktyg, svampar, penslar och annat nerkladdade av glasyrrester. För att ta hand om sånt så tycker jag det är allra bäst att ha en ordentlig slamavskiljare eller ett isolerat system med hinkar eller tunnor där verktyg mm tvättas efter användning. Glasyrresterna kommer sedimentera på botten och vi kan hälla av överskottsvattnet eller låta det dunsta innan vi lämnar in resterna på miljöstationen. Självklart kan vi göra någon form av överraskningsglasyr av resterna men vi vet ju aldrig vad de innehåller och färgen brukar inte vara särskilt upphetsande. Rengöringsspill brukar också ofta innehålla mer rena lerrester, särskilt om vi har en slamavkiljare under vasken, och då är det ännu svårare att bedöma kvaliteten på sedimentet. 
Men det går ju att färga in resterna och prova att använda sedimentet/överraskningsglasyren på sådant som inte ska komma i kontakt med livsmedel. Ha inte så stora förväntningar på just det här spillet bara.

Om vi inte vet vilka vattenlösliga komponenter som kan finnas i glasyrspillet så ska vi vara försiktiga även med att hälla ut överskottsvattnet i avloppet. Bättre att låta det dunsta för lättare hantering när det sen ska lämnas till miljöstationen.
Och kom ihåg att slamavskiljaren i verkstaden är till för att du inte ska släppa ut sådant som inte kan tas om hand i vattenverken. Det är framför allt glasyrrester, rester av färgkroppar och färgande oxider. Våra drejleror osv tar vi ju hand om på annat sätt för att kunna återanvända dem i studion.

Om du är osäker på vad du får släppa ut i avloppet så titta i ditt VA-avtal - där står det tydligt att en till exempel inte får släppa ut metalloxider i avloppet och det finns flera av våra material som är mycket toxiska för vattenlevande organismer så kolla noga! Litiumkarbonat som finns i en del glasyrer är t ex både toxiskt för vattenlevande djur och vattenlösligt!

Rester av glasyrer med känt innehåll - när vi gör glasyrtester så kan vi i högre utsträckning styra hur vi samlar in resterna. Gör vi det kan vi också styra innehållet i slaskglasyren och till och med räkna ut vad slaskglasyren innehåller. Bra om vi faktiskt skulle vilja återskapa den!

När jag gör tester så gör jag oftast många på en gång. Ofta gör jag varianter på samma tema, till exempel många olika infärgningar av samma grundglasyr. Då passar jag också ofta på att göra blandinngar av olika infärgningar. När allt är bränt kan det styra hur jag sen blandar mina glasyrrester. Ofta häller jag alla tester med samma glasyrbas i samma slaskhink. Blandningen testbränner jag så klart och ser om den är användbar som den är eller om den behöver lite hjälp på traven. 

Infärgningar! En slaskglasyr blir ofta en färg i regionen brunt-blått-grönt. Ibland jättesnygga, ibland riktigt fula. Men om jag exempelvis inte vill ha de blåa inslagen så kan jag ju låta bli att blanda in mina kobolttester i slasken. 
Så med lite tänk redan i "slaskstadiet" så kan jag ge förutsättningar för att resterna blir användbara som de är eller så kan jag bättra på dem med lite mer infärgning. Med hjälp av lite röd järnoxid och kobolt kan de flesta glasyrer bli svarta. Och med tillsats av lite tennoxid eller zirkonsilikat kan de få en opak och lite mer pastellaktig ton. Och lite rutil eller titandioxid kan faktiskt skapa lite intresse i slasken.

Testa inte hela slasken på en gång! Om du har koll på vattenmängden när du gör dina tester så vet du hur mycket av glasyrslasken du kan ta ur och att det då motsvarar ca 100 gram råmaterial. Då kan du göra procentuella tillägg av olika färgande oxider som du sen kan skalera upp till hela slaskhinken när du är nöjd. 

Gör penselglasyrer av små mängder glasyr. Om du har en fin slaskglasyr men i liten mängd så kan du alltid göra om den till penselglasyr. Häll helst av lite av vattnet om det går och tillsätt ett penselmedium så kan du använda glasyren till sista droppen.

Hållbarhet och ändamålsenlighet då? Om du har gjort tester av en glasyr som du själv skapat så kan du analysera både grundreceptet, de enskilda infärgningarna och den totala blandningen. Då kan du fortfarande göra en bedömning av glasyrens förmodade hållbarhet och ändamålsenlighet. Och har du blandat flera olika kända glasyrer tillsammas i slasken och om alla glasyrer har bra förutsättning för hållbarhet så bör även blandningen ha det. Om du gör stora tillägg av färgande oxider till slaskglasyren så bör du vara lite försiktigare dock eftersom de påverkar glasyrens flussbalans och hållbarhet. Gör analysen!
Men vill du vara riktigt säker så är det så klart ett labbtest som krävs - men då måste du veta vad du ska testa för!

Struktur och planering! Det skapar alltid förutsättningar för bättre återbruk och återvinning!
Så samla dina glasyrslaskar på ett lite organiserat sätt. Skrapa ur burkar med en slickepott/skrapa så att så lite som möjligt hamnar i slamavskiljaren under vasken så kan du strukturera upp dina slaskblandningar. Kanske en liten hink för blå tester, en annan för bruna, osv. Blanda dem sinsemellan i mindre tester och se vad som händer. Använd dem som penselglasyr och se vad som händer om du penslar på dem i lager. Bättra på dem med lite mer färgande oxider osv, osv. Möjligheterna är oändliga om en bara tänker efter före!

Lycka till med testandet och att ta hand om slaskarna!