Glasyrblogg - inlägg om glasyrer, leror och annat smått och gott

Det är kraven för vad brukskeramik ska klara. Men hur definieras det? Och hur vet vi att de material vi köper lever upp till kraven?

Alla är oroliga för damm när en håller på med keramik och det är både mycket befogat i vissa avseenden och mindre befogat i andra. Men vad ska en då tänka på?

Jag har hållit glasyrkurser runt om i landet under flera år och lärt väldigt många keramiker vilka kunskaper som krävs för att kunna göra bra, hållbara och vackra glasyrer för alla tänkbara ändamål. Självklart väljer människor olika – en del börjar genast göra egna glasyrer och andra väljer att fortsätta köpa färdiga, eller en mix av båda – men jag vågar säga att de som gått min kurs kan göra egna glasyrer. Jag får också många meddelanden från människor som gått andra kurser och som fortfarande tycker det är svårt och lite läskigt att komma igång och göra egna glasyrer. Och som frf allt saknar självförtroendet att göra det. Min korta analys är att många glasyrkurser är alldeles för korta och fokuserar för mycket på att blanda glasyrer istället för att lägga tiden på att lära sig mer om glasyrer, material, värmearbete och allt annat en behöver kunna. Och att de saknar möjlighet att återkomma och ställa frågor. Jag vill inte att det ska vara så – jag vill att du som gått min kurs ska känna dig så säker på dina kunskaper att du vågar prova, förstår vad som är viktigt att analysera och hur du kan anpassa din arbetsprocess så att dina glasyrer funkar som de är tänkta att göra. Och när du kör fast ska du kunna vända dig till mig och fråga. För det finns verkligen inga dumma frågor!

Åh, nej - bara smulor i ugnen när jag öppnar! Hur kunde det bli så?

Jag får ibland frågan vad det kostar att göra egna glasyrer och om det är värt besväret att göra egna. Bara baserat på priset för den färdiga glasyren. Bortsett från alla andra positiva aspekter på att göra egna glasyrer. Och nu kommer jag vara så där tråkig igen för frågan har bara ett bra svar - DET BEROR PÅ!